Stefan Toth i rampljuset

Ett sak jag minns ganska tydligt var hur vi var ett stort gäng som övernattade hos Mathias Ringström för ca tio år sen. Stefan Toth var killen som man såg upp till när man började hänga på tävlingarna. Han skatade grymt och hade en sponsor som andra bara drömde om att ha. I alla fall så kommer en hungrig Stefan fram till mig när vi chillar hemma hos Ringström och frågar om han kunde köpa en bulle av mig. En normal person frågar om man får ta en bulle. Det här får mig alltid att tänka på hur snäll och ödmjuk han är. Givetvis bjöd jag Stefan på så många bullar han ville ha.   

---

Hur upptäckte du skateboard?
– det gjorde jag nån gång när jag var 12-13 år. Det gjorde jag genom att mina bröder som åkte hade brädor, som jag fick ta över sen. Iofs när jag tänker efter så var det tidigare. Då var man så liten att man fick sitta på den. Det var nog på lågstadiet någon gång. Sen nån gång när jag var 13-14 år så började jag bli mer intresserad. Man började läsa skatetidningar och sånt. Och i den vevan så började jag åka mycket med Jocke Olsson. Vi bodde ju ganska nära varandra. Det var även en kille som hette Erik Lennings som du kanske kommer ihåg…

Han var väl med i tricktipsboken?
– Jajamän! Och det kändes som vi utvecklades ganska mycket där…

Ni peppade varandra…
– Ja, det var mycket pepp och vi byggde mycket… Det fanns en plätt på en äng. Och vi snodde massa virken och byggde något som liknade en katastrof. Men vi skatade där såväl vinter som sommar. Det var en mycket trevlig period.

Hur kom ni på tanken att ni skulle ut och tävla?
– Vi hade ju Martin Willners i Jönköping. Han var ju som en skatepappa för oss. Det var han som drog med oss på dom första tävlingarna. Han fixade en hyrbuss så fick man följa med. Den första tävlingen vi var på var i linköping, jag kommer inte ihåg vilket år det var (1988?). Det var på en hockeyrink. Där var Lill-Mange (Magnus Ljungdell), Gorm… Anthony Sillfors var ganska het på den tiden. Då såg man Gorm och man tyckte han var ascool.

Hur gick det?
– Jag tror jag vann den (juniorerna street). Vi hade ju åkt ganska mycket innan den tävlingen så man kom ju dit och ryckte sina 360 ur hopprampen (Skratt). Det var mycket wallrides som gällde.

Sen fortsatte du att tävla och fick spons…
– Jajamän. Jag tror jag fick spons ett år efter. Jag och Jocke fick grejjer från ett ställe som hette Hallmans. Och man fick mycket grejjer. Man fick allt man behövde. Dom hade Powell&Peralta; så jag tog mest Powellgrejjer.

Så Powell var ett favoritmärke redan då?
– Ja, just då i alla fall. Sen en period så fick jag prylar från Skateout. Bill Danforth var i Jönköping och gjorde en demo. Jag tror Klas (på Skateout) var där också. Så fick jag lite Alva-grejjer ett tag. Jag knäckte så mycket brädor att Klas nog var lite förtvivlad. Jag var inte så hundra på Alva då… Det var inte så hett just då. Så jag lyckades fixa in mig på… Jag tror det var Greger (Hagelin) eller Per (Holknekt) som jag fick grejjer ifrån. Det var nog Per.

1990 så var det en tävling i Örebro. Jag hade snackat lite med Hazze Lindgren och var helt inne på att köra för Schmit Stix (som senare blev New Deal). Men så kom Frank Messman på den här tävlingen. Han var ju agent för det europeiska Powellteamet. Han frågade då om jag inte ville ha Powell. Och då tyckte jag inte Powell var så hett, så jag tvekade lite.

Just det… Visst stod det något om det i Uppåt Väggarna? Att dom tyckte att det var konstigt att du ens kunde tveka på ett sånt erbjudande…
– Jo, det var så. Jag tycker nog att det också var lite konstigt att jag gjorde det. Jag var ju inställd på Schmit Stix, men Frank proppade på mig… Han tog min adress och skickade hem massa hjul och brädor. Han bjöd ner till Holland och Amsterdam. Det kändes ascoolt att man klev på Powellteamet då…

…Du fick åka runt lite i Europa och skata…
– Jag trivdes och allt var jättefint. Powell var ändå ett märke man lärde känna tidigt med filmer som Animal Chin. Det var ju riktigt stort. Så det får man ju vara glad att man var med på deras storhetstid.

Polen var du också i
– Just det! Det var helt galet där. Brädorna var svindyra där. Det var en månadslön där. Dom levde i en egen värld. Tillverkade egna brädor och uppfann egna trick. Det var iofs ganska coolt. Polen var tacksamt att köra Demo i. Även dom enklaste tricken fick man höga jubel för. Dom var lättroade. Det var kul och sen hände lite andra roliga saker på den där resan.

Något du vill berätta mer om?
– Njaee.. Det går tyvärr inte…

(skratt) Okej.. För att?
– (Tänker).. Näää.. Man ska väl inte.. Vi får stanna där. Det var kul att få vara i Polen. Dom hade ju precis brytit sig loss från greppet. Vi var ju med i Polsk TV också och blev intervjuade där i rätt lång intervju. Det var inte bara Powellfolk där, utan också några andra kända skatare. Per och Greger var med. Per hade ju en butik i Polen.

Vill du berätta lite om Martin Willners
– Han var ju mästare på att styra upp. Han hade så bra kontakt med kommunen och fick pengar till att bygga saker. Och han var också väldigt peppande. Han ville ut och fota, och det tyckte man var kul. Han var jättebra på att styra upp saker. Det är ändå rätt ovanligt bland skateboardåkare. På den tiden fick han väl lite skit för att folk tyckte han var lite präktig. Och visst, han var ju en renlevnadsmänniska.

Det känns som att han påverkade mycket av hur Sverigecuptävlingarna såg ut. Det var ju inte så mycket fokus på fest, utan ganska seriöst på ett roligt sätt. Man åkte dit och bodde i gympahallar och skatade tills man stupade ner i sovsäcken.
– Det var just det.. Han styrde upp allt. Dom sovsalarna kunde ju gå lite till överstyr (skratt). Men oftast var det ju föräldrar som vaktade…

Du sov aldrig i Värnamos gymnastiksal 1991? Den var ju lite obevakad och alla skatade på golvet och sen var det ett bråk på kvällen…
– Nej, jag sov på hotell. Men jag minns att det utbrast ett stort slagsmål med dom lokala raggarna där. Det blev tumult…

Jag minns när ungefär 100 skatare sprang tillbaka till gymnastiksalen och så låste vi in oss där för att skydda oss mot raggarna som skulle spöa upp oss (skratt).
– Jag har för mig att det var Hank som hade startat upp något. Men jag minns inte riktigt hur det var. Man hade ju alltid Per och Hank runt sig så det hände ju alltid lite saker. Det var en Skaratävling som Ljungdell eller om det var Gorm.. något bråk.. Men jag minns inte riktigt hur det var. Jag var ju själv aldrig med i något bråk. Jag var väl för klen eller något. Är inte en kille som gillar att bråka heller.

Vad hade du för favvoskatare?
– Jason Lee såg man upp till.. Gonz är ju en klassiker som alla säger i intervjuer. Jag minns när han var med i Visions Psycho-film och man tyckte han var så jäkla cool. Han hade sina Nike Jordanskor. Så då var man tvungen att fixa såna skor. Matt Hensley och Natas Kaupas var grymma också. Det fanns ju många grymma. Jag hade Mike Vallely som favorit ett tag. Men sen började han bli tuff och skulle slåss och grejjer. Det minns jag föresten från en Munstertävling. Micke Ericsson rök ju ihop med Mike Vallely ganska kraftigt. Det var något missförstånd i hissen, där Mike fick för sig att Micke hade sagt något dumt om hans flickvän eller nåt. Så när vi kom ner i hissen så började Mike kavla upp sina armar och visa sina tatueringar och skulle slåss. Så det flög lite stolar och så.

Fick Micke stryk?
– Jag tror han fick sig ett par smällar.. men det var nog inte så farligt.

När började det gå neråt med spons?
– Jag har så sjukt dålig koll på årtal. Men det måste ha varit någon gång efter att Eight kom ut. För dom avvecklade det här Europateamet. Det blev en plötslig död. Jag hängde mycket i Falkenberg då.

Det var nog 1993 i så fall. När jag, Jim och Bengan (Volden) hälsade på dig och åkte på din miniramp
– Det stämmer nog. Jag och Miche byggde den där minirampen, som vi förövrigt snodde material till och vi åkte dit och fick lite böter. Det var en kul tid. Jag undrar om den fortfarande finns kvar… Man skatade en del. Men sen kom pressureflip-perioden där allt blev tråkigt när hjulen var små som kullager.
Det blev rätt deppigt då och man åkte kanske inte lika mycket. Man har ju alltid skatat. Men inte på samma intensiva sätt. Sen minns jag att efter Powelltiden tyckte jag det var rätt skönt att inte ha nån press på sig. Att kunna chillskata mer. Att inte behöva göra demos och ha press på tävlingsresultat. Visserligen hade man kul, men det kändes ändå som man hade press.

Fick du nån nytändning efter depp-perioden? Att du känt att det blev roligt med skateboard igen?
– Efter den perioden när man kunde slappna av mer så började jag skata mer med Mattias Edlund, Adam Stark och… Man hade ju kommit ifrån sina egna kompisar i Jönköping lite under tiden med Powell. Det har ju verkligen varit skitkul. Man hittade tillbaka till dom och skatade med localsen igen. Det kändes som det blev skatande på det sätt som skate ska vara. Vi åker ju iväg ibland på roadtrips och så. Förra sommaren skatade vi en hel del.

Vad gör du när du inte skatar?
– Tja… Vad gör jag då? Dricker vin gör jag (Skratt).

Är du en sån där Vin-kännare, eller vad det heter?
– Nej, det är jag inte. Men jag tycker vin är gott.

Det fanns ett band som hette Motorhomes? Finns det kvar?
– Ja, Det stämmer. Det bandet är ju nerlagt. Jag fick hoppa in lite där på några spelningar. Det var Mattias på sång och Adam på gitarr. Och så bankade jag lite där.

Så det var ett stort band?
– Ja, det fanns ett skivkontrakt och ganska många känner till det.

Inte jag…
– Nä, tydligen inte (skratt).

Jag har så dålig koll på musik. Så hur känns det att vara 30 och fortfarande skata?
– Det är skönt och jag älskar det. Jag har väl blivit lite fegare. Men jag har ändå inte tappat så mycket grejjer. Jag trivs och planen är att man ska kunna fortsätta skata i många år till. Det är klart. Jag förstår egentligen inte hur folk egentligen kan sluta skata. Det måste ju hända något… ja… Något svårt… att man fått någon defekt av något slag.

Vad föredrar du att åka mest? Miniramp?
– Det är kul med en vanlig streetyta. Det som jag tycker om mest är Bowlen i Lund. Jag gillar att skata tighta böjar. Savannen gillar jag även om jag suger på att skata dom högre böjarna. Jag tycker det är lysande att man bygger ett sånt ställe. Jag skulle gärna vilja ha varit där mer.

Vad tror du om nya Bowlen i bryggeriet
– Den är man sugen på att åka. Det är klart jag ska åka dit när det är färdigt. Malmö är en bra skatestad. Jag har inte varit i Linköping än. Men dit skulle jag vilja åka. Den svenska skatescenen ser lovande ut.

Vad tycker du om Longboard?
– Det känns lite JC över det. Du vet folk som handlar på JC… Det känns som dom köper brädan också bara för att det ska vara rätt. Annars tycker jag att det är en skön pryl. Men mitt intryck är att det är mest snubbar som inte åker det för att det är något annat än en modepryl för dom. Men på rätt person så är det coolt.

Har du kvar något av alla gamla Powellprylar?
– Det är något man ångrar idag. Men jag slängde rätt mycket. Man krängde ju iväg en hel del brädor och sånt då när man fick paketen också. Man skulle ha sparat allt egentligen. När jag var uppe hos morsan så hittade jag lite gamla ratbones och rails. Man har ju funderat på att ringa till Powell och kolla om dom har några gamla prylar kvar som man kunde få. Men det blir aldrig att man gör det.

Du fick rätt feta paket från Powell?
– Jag fick mycket grejjer. Ibland fick jag saker från europateamet och ibland direkt från Powell i Usa. I ett paket kunde man få 5-6 brädor och lika många uppsättningar med hjul. Det var ju inte ett paket utan flera. Man fick hämta dom och det var alltid krångel med tull och sånt. Jag minns ett paket jag fick med 15 par byxor som man inte ens frågat efter. Dom var verkligen asfula (skratt).

Åkte du någonsin på Tony Hawkmodellen som var så skum nos på?
– Den med kondomshapen? Den fick jag, men gav bort till Ricky Törnqvist.

Vad gör Ricky nu?
– För ett par år sen när Jocke fyllde 30 så var Ricky där med. Han hade lite kids och jobb. Tror han hade hus och så. Det kändes lite skumt att träffa honom. Han hade inte kvar det långa håret.

Jag tänkte att vi kunde avrunda här med tack och visdomsord.
– Det är så ofantligt mycket människor man har träffat genom alla åren. Skulle jag börja namedroppa några så skulle man säkert glömma någon. Men jag kan nämna Martin Willners som var med i begynnelsen. Sen var det ju Per holknekt, Skateout, Hallmans och Powell som hjälpte en med prylar som man har att tacka. Jocke Olsson har betytt mycket. När man började skata så pushade vi varandra på ett roligt sätt. Och localsen här i Jönköping som jag nämnde innan. Man har fått så grymma polare genom skaten. Föräldrarna vill jag tacka för deras förståelse för vad man höll på med och kunde skata. Sen alla man har haft så förbannat kul att skata med.

Har du några tips till kids som vill bli sponrade
– Dom får nog inte tänka så mycket på att försöka bli det, utan skata för att det är kul.

Och om dom är sponsrade?
– Om dom är sponsrade så är det chill. Då ska dom bara skata på. Men det har ju blivit annorlunda sen tiden jag var sponsrad. Egentligen så är det bara skata på.

Det låter som ett par bra ord att avsluta med (Skata på)
– Javisst. Skata på!