Filmen ”Pushing – Från Rättvik till Kalifornien” hade smygpremiär i helgen och Tackyredaktionen var på plats för att sätta betyg på den.
För sex-sju år sen började det pratas om att den gamla McTwist-rampen från Summercampsen hade hittats. Jag minns att jag själv såg annonsen på blocket och det började diskuteras om hur man skulle köpa loss böjjarna. Om vi spolar fram något år senare så började ryktena gå om att det var ett gäng som ville göra en dokumentär om just böjjarna och vilken historik det fanns bland dom böjjarna när Mike McGill satte den första McTwisten 1984 i Hägernäs.
Så äntligen är filmen här. Och den bytte namn nån gång från Radius och även inriktning till att ha Hedda Hjertberg i huvudrollen eller vad man ska kalla det. Det är ju trots allt en dokumentär. Men sättet den är gjord på gör att ändå imponeras av Heddas insats i filmen. Att stå och göra volter på en studsmatta medans den 100 år äldre farbrorn Hans ”Puttis” Jacobsson försöker förklara hur man gör en McTwist med en analog klocka är en av mina favoritscener.
Det finns två parallella historier man försöker återge i filmen. Dels är det historien om rampen och campsen som gjorde Sverige unikt på 80-talet i skateboardvärlden. Men det är också en historia om Hedda och hennes resa i dagens skateboardvärld där det från början är tufft att vara ensam tjej. Men vartefter så kommer det mer och mer tjejer in i Heddas värld och det görs även resor till Kalifornien.
Helt ensam under resan är hon dock inte. Puttis har en större roll i filmen där han coachar Hedda och berättar historien om hur Steve Caballero och Mike McGill kom till Sverige. De sistnämnda är givetvis med i filmen och vi får även se Lance Mountain, Tony Hawk, Lyn-Z Adams, Jeff Grosso (R.I.P) med flera bli intervjuade.
Vi får lära oss hur mycket McTwisten påverkade skateboard på 80-talet. Vertikal skateboardåkning bör tilläggas. Freestyle och slalom-åkarna klarade sig utan stressen över att behöva utföra ett så svårt trick. Medans streeten hade en del McTwist på tävlingarna som framförallt gjordes av vertåkare med Tony Hawk i spetsen.
Så vad är mitt intryck som självutnämnd expert inom svensk skateboardhistoria? Vad tycker jag om filmen? Ska jag vara ärlig så tycker jag först och främst att ni inte ska lyssna alls på vad jag säger utan gå och se den själva. Att det skapas så här välgjorda dokumentärer om svensk skateboardhistoria som det gjorts senaste åren är fantastiskt.
Det är en svår uppgift filmskaparna har tagit sig an här. Man har med både Heddas och McTwistens historia i en och samma dokumentär. Det blir mycket att ta in. Och det hade kunnat göras två minst dokumentärer av allt som finns att berätta. Men samtidigt är det kul och se parallellerna som dras. Hur Hedda ändå drömmer om att sätta en McTwist.
När dokumentären slutar så var jag inte beredd på att den skulle sluta där. För det var kul och se allt gammalt material från Rättvik. Att få se Heddas försök till drop in på vert osv. Det kändes som man bara hade sett halva dokumentären. Det finns så mycket mer att berätta. Det finns så mycket mer man vill veta. Vad exakt de sakerna är vill jag inte avslöja.
Men det här är en naturlig reaktion eftersom vi trots allt är mitt inne i en historia som skapas just nu. Vi är inte färdiga med skateboard. Det finns mer därute och skateboard utvecklas hela tiden. Det hade varit omöjligt att göra en komplett dokumentär. Där kanske poddar som Nine Club och skateboardpodden är ett utmärkt komplement till att ta till sig mer skateboardhistoria. Men ingen av poddarna ger oss en så visuell upplevelse som Pushing gör.
Så jag ger filmen 4,5 av 5 Tackysar. Gå och se den med en stor hink popcorn på bio.
Filmen har biopremiär i Sverige 22:a september. Se trailern nedan: